• Den vanligaste klienten hos mig är en kvinna född på 40-talet.
• 60% av mina ärenden berör kvinnor och de flesta är mellan 50 och 60 år.
• 1% är barn under 10 år och 1% är 80 år eller äldre.
• 12% av klienterna är mellan 15 och 30 år.
• 1/3 av alla fall har drabbats av en direkt felbehandling, punktion av annat organ, förväxling av höger och vänster, manipulation av intilliggande nerv osv.
• 1/4 av fallen härrör från diagnosskada. Det innebär att man inte fått rätt diagnos eller att diagnosen har ställts för sent och patienten har hunnit ta skada.
• Infektion i samband med behandling är också en vanligt förekommande orsak till anmälan till patientförsäkringen.

Ett par exempel på fall: Infektionsskada och diagnosskada

Infektionsskada Ett typfall kan vara en medelålders kvinna som genomgått en operation för en allvarligare sjukdom. Efter någon dag stiger febern, såret är kletigt av var. Man sätter in penicillin och kontaktar infektionsläkare. Man tar odling på bakterierna och konstaterar, att det är en på sjukhuset vanligt förekommande bakterie. Infektionen är en "nosokomial infektion" = "från huset". Det är vad vi i vanliga fall kallar sjukhussjuka, infektionen klingar av och såret ser någorlunda hyggligt ut. Patienten skrivs ut till hemmet. Varbildningen blommar upp igen och patienten kontaktar sjukhuset. Det leder till att distriktsköterska kopplas in och hon/han får besöka patienten dagligen under flera veckor för att lägga om såret. Patienten mår dåligt och det tar hårt på allmäntillståndet. Det här kommer ju utöver grundsjukdomen.
Patienten får en lång sjukdomshistoria och konvalescens. Det kan också hända att man måste operera om för att återställa det deformerade operationsstället. Felläkning är inte ovanligt och  kan förorsaka smärtor och problem för resten av livet. Om infektionen drabbar någon av extremiteterna kan det till och med leda till amputation.
Patienten anmäler skadan till PSR, personskadereglering, som handlägger skadereglering i patientförsäkringen.
Patienten kan inte återgå i heltidsarbete eller kanske inte kan arbeta alls.
Patienten får avslag på sin anmälan om ersättning för behandlingsskada hos patientförsäkringen  med motivering, att hon var så sjuk från början att hon får acceptera att det finns risk för sjukhussjuka  i samband med kirurgiska ingrepp.
Patienten överklagar till Patientskadenämnden och tillerkänns rättsskydd av sin hemförsäkring, för att kunna anlita ombud för tvisten.
Efter Patientskadenämnden kan ärendet föras vidare för avgörande i skiljemannaförfarande.
Handläggningstiderna är mycket långa innan patienten förhoppningsvis får ekonomisk kompensation  för sveda och värk, lyte och men, förlorad arbetsinkomst och kostnader. Ett sådant här ärende kan ta ett par tre år.
Anhörig/närstående, som haft kostnader eller förlorad arbetsinkomst för att en fru, make, barn eller förälder har varit drabbad av behandlingsskada, får aldrig ersättning. Man får inte ersättning ens om förlusten drabbar familjens gemensamma ekonomi.

Diagnosskada Fallet handlar om en kvinna född -48, som har fått svåra ansiktsskador och fått genomgå onödiga operationer på grund av diagnosmiss.
Redan 1992 träffade hon en ögonläkare, därför att hon hade haft problem med tårflöde i höger öga sedan 4 år tillbaka, från 1988. Distriktsläkaren hade av den anledningen skrivit remiss till en ögonspecialist.
Man spolade tårkanalen och ordinerade ögondroppar. Vid spolning fann man ett stopp i tårkanalen, som inte gick att forcera.
Kvinnan svarade inte på behandlingarna som upprepades flera gånger. Trots detta gick man inte vidare med andra undersökningsmetoder, som stod till buds. 1993 hade kvinnan rodnad och ömhet över tårsäcken på höger sida samt mycket besvärlig huvudvärk. Man prövade med att ge henne penicillin, som inte hjälpte.
I januari 1994 såg man invid näsan en ärtstor knuta, som ömmade kraftigt. Fortfarande prövar man penicillin.
I mars -94 går man in för att operera i tårkanalen. Man tar bort knutan och kastar den utan att analysera den, som exempelvis med vävnadsprov. Man gjorde inga mer avancerade undersökningar heller. Redan i april kunde man dessutom mäta upp att höger öga stod ut 1,5 mm mer än vänster öga. Kvinnan hade fortfarande svår huvudvärk. Hon sökte akut på sjukhuset flera gånger under sommaren. Inget händer.
Först i oktober -94, när höger öga står ut 5 mm mer än vänster, remitteras hon till magnetröntgen och datortomografi. Man finner en tumör som opereras bort. Ett halvår senare måste man ta bort höger öga, då man inte fått bukt med tumören. Senare visar det sig att tumören spritt sig ner på halsen. Man får göra stora ingrepp i höger ansiktshalva. Ännu så länge nekas kvinnan ersättning från patientförsäkringen. Ärendet går vidare.

Har du frågor kring en felbehandling, arbets- eller trafikskada och de juridska aspekterna av den, kontakta VårdJuridik i Jönköping genom ett av alternativen på kontaktinformationssidan.

Typfall